Torsdag, snart fredag.

Idag har jag bara jobbat fyra timmar. Skönt.
Gick med Ayla på en promenad innan jag for.
Jag lämnade henne ensam, på prov. Men som vanligt har hon pipit o gnällt nästan konstant.
Hon har dock inte ätit upp Pudas matta som hon gör i vanliga fall. Eller ätit något annat för den delen. Det var ju bra, dessutom har hon inte pinkat eller bajsat inne, som kan hända om hon stressar upp sig själv för mycket.
Några framsteg.
Hon blev iaf inte ensam hela tiden. När mamma tog lunch hämtade hon henne.
Fick skjuts från jobbet, var så himla kallt ute.
Morsan lämnade bilen till mig. Jag vet egentligen inte varför. Behöver den liksom inte.
Men generöst. Hon som är så rädd om sin 08 Volvo V70. haha.
Den står då fint parkerad här utanför i Pudas motorvärmare.

Jag skrev igår att jag blivit lat, men det handlar nog bara om jobbet tror jag.
För när det är såhär kallt ute, går jag till jobbet.
Jag motionerar mycket mer nu än förut.
Det har som blivit tvärt om på något sätt.
Förut ville jag jobba varje dag, men motionerade väldigt väldigt sällan.
Nu vill jag inte jobba, men motionerar varje dag. haha
Inom en snart framtid kanske det blir båda=)

Min farfar berättade igår som så många gånger förut, hur rädd han är om mig.
Helst skulle han vilja att jag bodde där, så han fick ta hand om mig, o se så att jag mår bra.
Men han insåg att jag skulle bli knäpp, så det var nog ingen bra idé. haha.
Han nämnde även att jag o bror en gång i tiden har varit med om en "nära döden upplevelse"
Vi var i Njunjes, for upp på nått fjäll, och åkte bob ner.
Vi hade sån jävla fart och hann aldrig få stopp innan vi for ut på älven. Eller vi visste väl inte att det var där vi var. En meter bredvid var världens störst vak. Hade vi hamnat i den, så hade vi nog inte suttit där vi är idag.
Tanken är lite läskig faktiskt.
Man var ju liten, men ändå så pass stor att man har ett svagt minne av det.
Hm.

Nåväl.
Nu ska jag göra någon nytta.
Imorn blir det sjukan, årskontroll.