tisdag 16 december 2008

Lite smått irriterad och arg.

Började just tänka på vad som hände för någon månad sedan.
Ayla var liten, eller mindre än vad hon är nu.
Vi skulle ut o pinka på morgonen..
Fru grisöga kom ut från sin lägenhet och var påväg ner till taxin.
Ayla är som översocial, ska hälsa på allt o alla.
Hon springer fram till fru grisöga och vill hälsa.
Vet ni vad kärringen gör?
Hon skriker som.. Ja jag vet inte vad. Har aldrig hört någon så tokig. Framförallt från någon som jag inte känner.
"Gå hem med dig!"
Sen sparkar hon med all världens fart i min lilla valp.
"Du rastar väl inte hunden här?"
Fan, hon hade ju kunnat bli rädd, och skadad för livet. Men som tur är så är hon ju så glad, och fattar inte riktigt vart gränsen mellan skoj och allvar går.

Men vafan.. Man kan säga på ett trevligt sätt att rasta hunden någon annanstans.
Och framförallt så behöver man inte sparka i ett litet oskyldigt djur.
Sjuka människa.

Men jag antar att dom redan retat sig på att jag kör upp med bilen till porten.
Dom blev så sur en gång att dom ställde taxin just på gångbanan, så man tog sig inte förbi gåendes. Då blev det livat.
"Ja, men Anderssons flicka kör ju med bilen fram o tillbaka och står där i flera timmar.."
Eh, ursäkta mig.
Jag står inte alls där i flera timmar, endast korta stunder.
Ska jag parkera bilen, för att gå upp, hämta mitt insulin, och sedan gå ner igen?
Det är ju sinnes att man ska reta sig på saker hela tiden.
Låt människor få vara o låt dom göra vafan dom vill.

Tidigare kunde dom inte ens stå i kön till min kassa. Var dom på tur, så bytte dom om det fanns någon annan. Hur barnsligt är det egentligen?
Nu vid senare tillfälle är hon så glad, skrattar o svamlar med mig.
Eh, snacka om att det blev förvirring i skallen på mig.
"Hon måste ju vara sinnes"
Jag är ju självklart trevlig tillbaka.
Nu brukar jag skrika hej till gubben om han är typ 20 meter bort.
Bara för att.

Påtal om det där med att pissa på gården, inte nog med det, så dök det upp lappar i varje trapphus till alla hundägare.
Blir ofta påmind, känner mig lite utsatt, även fast bara jag verkar vara den som iaf tar åt mig och följer reglerna.
Man ser pissfläckar i alla drivor.
Så jag sa till slut "Jag har för fan en tik, såvitt jag vet lyftar inte hon på benet när hon pissar"

Är lite småless, men inte bitter!
Det känns bra att snart få flytta.
Någon som vill ha en etta?
Jävligt fin, och jag har bestämt mig för att ta med hyllan med spotlights.
Brorsan lämnade kvar den till mig, och jag tänker inte lämna den. haha.

Nä, nu ska jag dra.
Godnatt alla kära läsare.

1 kommentar:

Anonym sa...

Du bor ändå i andra huset :P Tänk jag som bor ovanför dom "glada och alerta" fredrikssons=) haha.

/Victoria